Tisdag
0kommentarer
Efter ytterligare en natt på hotellet (sov ingenting) så åkte vi tillbaka till brottsplatsen med ny energi i kroppen. Vi körde skiten ur gruppen på dry land, vi fortsatte på ispasset... vi pratade om att man lyssnar när ngn pratar.. hur man beter sig i grupp...
det börjar sätta sig nu, i morgon ska vi skrämma dom lite till... sen kommer det bli transport!
Efter gårdagskvällens storm gick strömmen på hotellet vi bodde på, ingenting fungerade. I casper har jag ingen mottagning på min mobil, och när internet försvann Skype chansen med min familj.... Är du trött och less då..... mmmm, inte roligt..
Idag fick vi ett samtal frn administrationen på PH, det är en familj som hört av sig och vill att ni bor där....
TJO HOOOOOOO.... ett fint hus, en trevlig familj, och en egen säng! Internet som fungerar... Solen skiner.. fåglarna kvittrar... mamman till mamman i huset kommer varje kväll och lagar mat till familjen! vi fick så god mat ikväll att jag vet inte vad..
tänk vad lite som behövs för att det ska vända. En dag närmare familjen också. Fast egentligen vill jag inte åka hem! Jag vill att dom ska komma hit!!!!!! Jag vill att dom ska få dela på upplevelserna som jag har..
OM jag får chansen att komma hit igen, så ska dom vara med på ngt sätt.... Om inte hela resan, men ngn del iaf. OCh jag komer inte stanna borta såhär länge.
Det gör ont i kroppen när jag hör vad Norah säger ibland.. när hon tror att pappa aldrig kommer tillbaka... eller att om ngn frågar om pappa vill resa igen så ska han säga nej.... eller när man pratar på skype och ser att hon helt plötsligt får tårar i sina ögon... och säger att hon saknar mig. Sander är för liten för att förstå riktigt. Jag tror han kommervara blyg när jag kommer hem, han kommer ignorera mig, precis som han gjorde de första veckorna jag var borta. Vägrade prata med mig.... han var arg på mig för att han inte fick åka med i flygplanet....
Som sagt var, med 2,5 veckor kvar i USA känns det som om det drar ihop sig...
Tiden har gått fort här, men samtidigt sakta... jobbigt med barna som fått vattkoppor båda två.... saker man inte riktigt räknade med...
jag älskar det jag gör, men saknar min familj.. Det tog längre tid än man trodde att komma in i språket med, men det beror på vilka man jobbar med också. ( ska förklara när jag kommer hem)
I morgon kommer det en ny dag, med tjat.. men det spelar lixom ingen roll... ÄR man bara glad och relaxad så löser det sig.. Om man har en måndag som i måndags på 7 veckor så är det ingenting !!! jag behöver inte mer än mitt förra inlägg för att släppa det, vara tillbaka på noll och köra hårt igen....
Nu ska jag hoppa ner i min egna säng, sova gott.. jag hade gärna stannat uppe ett par timmar till så jag hade fått prata med min familj, men jag e så trött av 2 nätters dela säng med annan och inte sova gott alls upplevelse att jag inte pallar det...
eller, om jag har tur kanske.....
god natt....
det börjar sätta sig nu, i morgon ska vi skrämma dom lite till... sen kommer det bli transport!
Efter gårdagskvällens storm gick strömmen på hotellet vi bodde på, ingenting fungerade. I casper har jag ingen mottagning på min mobil, och när internet försvann Skype chansen med min familj.... Är du trött och less då..... mmmm, inte roligt..
Idag fick vi ett samtal frn administrationen på PH, det är en familj som hört av sig och vill att ni bor där....
TJO HOOOOOOO.... ett fint hus, en trevlig familj, och en egen säng! Internet som fungerar... Solen skiner.. fåglarna kvittrar... mamman till mamman i huset kommer varje kväll och lagar mat till familjen! vi fick så god mat ikväll att jag vet inte vad..
tänk vad lite som behövs för att det ska vända. En dag närmare familjen också. Fast egentligen vill jag inte åka hem! Jag vill att dom ska komma hit!!!!!! Jag vill att dom ska få dela på upplevelserna som jag har..
OM jag får chansen att komma hit igen, så ska dom vara med på ngt sätt.... Om inte hela resan, men ngn del iaf. OCh jag komer inte stanna borta såhär länge.
Det gör ont i kroppen när jag hör vad Norah säger ibland.. när hon tror att pappa aldrig kommer tillbaka... eller att om ngn frågar om pappa vill resa igen så ska han säga nej.... eller när man pratar på skype och ser att hon helt plötsligt får tårar i sina ögon... och säger att hon saknar mig. Sander är för liten för att förstå riktigt. Jag tror han kommervara blyg när jag kommer hem, han kommer ignorera mig, precis som han gjorde de första veckorna jag var borta. Vägrade prata med mig.... han var arg på mig för att han inte fick åka med i flygplanet....
Som sagt var, med 2,5 veckor kvar i USA känns det som om det drar ihop sig...
Tiden har gått fort här, men samtidigt sakta... jobbigt med barna som fått vattkoppor båda två.... saker man inte riktigt räknade med...
jag älskar det jag gör, men saknar min familj.. Det tog längre tid än man trodde att komma in i språket med, men det beror på vilka man jobbar med också. ( ska förklara när jag kommer hem)
I morgon kommer det en ny dag, med tjat.. men det spelar lixom ingen roll... ÄR man bara glad och relaxad så löser det sig.. Om man har en måndag som i måndags på 7 veckor så är det ingenting !!! jag behöver inte mer än mitt förra inlägg för att släppa det, vara tillbaka på noll och köra hårt igen....
Nu ska jag hoppa ner i min egna säng, sova gott.. jag hade gärna stannat uppe ett par timmar till så jag hade fått prata med min familj, men jag e så trött av 2 nätters dela säng med annan och inte sova gott alls upplevelse att jag inte pallar det...
eller, om jag har tur kanske.....
god natt....
Kommentera