det går bra nu, kompis de går bra nu....
0kommentarer
Så då var det klart! Klasse och Helen är gifta. Det va ett fantastiskt bröllop på många sätt. Dom hade lånat Norah till brudnäbb i kyrkan. Hon var så fin. Mäkta stolta föräldrar kan jag lova, mitt i det alvarliga så lättade hon upp stämmningen när stog därframme och började dra ut trosor ur baken, titta i taket, gunga med blommorna hon bar, vicka på lösa tänder.
Helt sorglöst och bekymmersfritt! Hon var ändå på såpass långt avstånd att man inte kunde höra om hon pratade för mycket heller. =) Efter bröllopet var det promenad till teaterskeppet och där tog den uppgift jag våndats över i flera månaders tid över.
Jag skulle vara toastmaster. ska ärligt erkänna att det är ngt som har plågat mig ett tag, uppgiften kändes övermäktig. Inte att behöva stå där och prata inför massor av folk man inte känner, utan för att jag var rädd att brudparets (läs brudens) förväntningar inte skulle kunna uppfyllas.
När kvällen väl var slut känns det som om jag fick ut 97 % av hur jag ville ha det, och det känns som om Helen kunde andas ut också.
Jag sa, aldrig mer..... men med facit i hand (skjut mig nu) så var det ganska kul faktiskt. med lite kött på benen skulle man kunna få till det riktigt riktigt bra faktiskt. Min karriär är nog dock över.....
Så, nu kommer all tid ägnas åt familj och det sjukt roliga som jag halkat in på, en sommar i USA på planethockey
Men först ska jag njuta av segern från igår, segern i en match jag inte trodde jag kunde vinna.........
Baka lite tårta till brorsan och några som kommer på besök i eftermiddag..... funderar även på att städa så det är fint tills min bättre hälft vaknar...
GOD MORGON!!
Helt sorglöst och bekymmersfritt! Hon var ändå på såpass långt avstånd att man inte kunde höra om hon pratade för mycket heller. =) Efter bröllopet var det promenad till teaterskeppet och där tog den uppgift jag våndats över i flera månaders tid över.
Jag skulle vara toastmaster. ska ärligt erkänna att det är ngt som har plågat mig ett tag, uppgiften kändes övermäktig. Inte att behöva stå där och prata inför massor av folk man inte känner, utan för att jag var rädd att brudparets (läs brudens) förväntningar inte skulle kunna uppfyllas.
När kvällen väl var slut känns det som om jag fick ut 97 % av hur jag ville ha det, och det känns som om Helen kunde andas ut också.
Jag sa, aldrig mer..... men med facit i hand (skjut mig nu) så var det ganska kul faktiskt. med lite kött på benen skulle man kunna få till det riktigt riktigt bra faktiskt. Min karriär är nog dock över.....
Så, nu kommer all tid ägnas åt familj och det sjukt roliga som jag halkat in på, en sommar i USA på planethockey
Men först ska jag njuta av segern från igår, segern i en match jag inte trodde jag kunde vinna.........
Baka lite tårta till brorsan och några som kommer på besök i eftermiddag..... funderar även på att städa så det är fint tills min bättre hälft vaknar...
GOD MORGON!!
Kommentera